*

Peking*

Shanghai*

OLYMPIADEN 08
Anmäl dig till en utbildning i Peking 2008 och upplev de Olympiska spelen på plats. Missa inte chansen imorgon är det för sent!

Kinesiska talas i dag av drygt 1,3 miljarder människor. Läs den meningen igen. En-komma-tre-miljarder-människor! Det är många. I sanning ett av världens största språk men ändå inte ett världsspråk, förmodligen för att denna värld varit stängd för oss i väst under tusentalet år. För kinesiskan är ett av de få moderna språk vars historia går att följa, utan avbrott, ända tillbaka till det andra årtusendet före vår tideräknings början. Och det är där man måste börja för att kunna förstå det moderna Kina. Förstå dess samhällsstruktur, dess historia, dess vetenskap och dess mångfacetterade kultur. Man måste börja med essensen. Med språket. Man måste börja med - kinesiskan.

Detta gigantiska språk består i sin tur av en mängd underdialekter och skillnaderna mellan dem kan vara så stora som skillnaden mellan svenskan och isländskan. Men de är nu inga självständiga språk utan just dialekter och förklaringen till detta finns att hämta i det urgamla kinesiska skriftspråket som samtliga dialekter lutar sig mot. Man räknar med att kinesiskan innehåller femtiotusen av dessa små konstverk, som kallas skrifttecken. Tecknet i sig säger däremot i regel ingenting om hur det skall uttalas, vilket har inneburit att man använder sig av ett system som heter Pinyin (stav-ljud). Pinyin är efterföljare till det tidigare systemet, Wade-Giles, och exempel på dessa två systems uttal finner vi i huvudstadens namn Beijing som tidigare uttalades Peking.

Kinesiska har också något oförtjänt fått rykte om sig att vara mycket svårt. Men att tillgodogöra sig grunderna i modern rikskinesiska är förhållandevis lätt. Grammatik och syntax är lättbemästrade och uttalet är inte alltför svårt. Skriftspråket är nog det som kräver mest av oss västerlänningar med sina femtiotusen tecken. Fast betänk att en normalbildad kines kan omkring femtusen av dessa. Säkrast är kanske att följa det råd som det urgamla kinesiska ordspråket lär oss:

Han som frågar är en dumbom för fem minuter.
Men han som inte frågar förblir en dumbom för alltid.